1907 åkte Robert Baden Powell, scouternas grundare, med 21 pojkar till ön Brownsea Island. Han delade in dem i patruller, lärde dem sjukvård och hur man klarar sig i naturen. Det han gjorde var unikt och fantastiskt.
Han blandade ungdomar med olika bakgrund och förutsättningar för att de därigenom skulle lära sig något om sig själva och andra. De skulle genom gemensamma upplevelser i den lilla patrullen få gemenskap och sammanhållning.
I början av seklet handlade det om att arbetarbarnen och borgarbarnen levde i skilda världar och behövde mötas för att lära känna varandra. Idag finns det så många andra gränser i vårt samhälle.
På våra läger träffas förståndshandikappade och icke-handikappade för att lära av varandra.

Att vara utvecklingsstörd/förståndshandikappad innebär att ens begåvning utvecklas långsammare än hos andra pga av en skada i hjärnan. Denna skada är olika stor hos olika människor. Alla människor utvecklas hela livet, genom nya erfarenheter och möten med andra människor.
Att vara utvecklingsstörd innebär ofta att man har svårt att förstå det som man inte kan se här och nu. Som vän till någon som är utvecklingsstörd är det därför oftast bättre att visa hur man gör en sak, än att försöka förklara det med bara ord och prat.
Som utvecklingsstörd har man ofta svårare att ta egna initiativ. Man kan behöva någon som visar vägen till att lära sig nya saker och att skaffa sig nya vänner. På läger kan kompisarna i patrullen hjälpa till med det.
Att vara utveclingsstörd innebär inte automatiskt att man är handikappad. Handikappet uppstår när man är på en plats där ingen har tänkt på att ta hänsyn till ens speciella förutsättningar och behov. På det sättet kan vi alla ibland känna oss handikappade. På våra läger försöker vi skapa en miljö där ingen ska behöva känna sig handikappad eller annorlunda.